Avhandling

Historia

Värmländskan präglas av norska, nordsvenska, västgötska, östliga och mellansvenska dialektdrag. En finsk kolonisation av norra Fryksdalens skogsbygder bidrog till att språken vid den norsk-svenska gränsen skilde sig från varandra. Idag är Värmlandsfinskan i stort sett utdöd men accent, intonation, ett fåtal låneord och ortnamn finns kvar. (http://www.kulturarvvarmland.se/varmland_fakta.html)


I Värmland skrivs det mycket poesi. Den Värmländska dialektdiktningens anfader är F A Dahlgren. F A Dahlgren eller Fredrik på Ransätt(en folkliga pseudonymen) lade grunden för mer eller mindre seriös tradition av bygdespel och bondkomik med Värmlänningarna, sorglustiga tal-, sång- och dansspel i två avdelningar och sex indelningar. Hans sånger är ganska neutrala och inte direkt Värmländska men det drivs med en Värmländsk accent. Värmlänningarna har enbart på Stockholms Operan spelats runt 850 gånger. (Vårt Värmland – en sannsaga av: Bengt Berg och Per Helge )

Folk om värmländskan

Värmländskan är enligt många ungdomar en trevlig och intressant dialekt. Folk som inte är från Värmland från början tycker att det kan vara svårt att förstå vad folk säger från början men när de har vant sig vid dialekten tycker de att den är skön och rolig att använda. De brukar även använda den när de skojar med varandra.
De äldre uppskattar däremot dialekten mer och tycker att den är speciell som antyder ursprunget. Alla har inte alltid tyckt om den men ju äldre de blev desto mer uppskattad blev dialekten. Vissa tyckte även att skillnaderna var stora mellan olika orter och de olika målen. T.ex. tyckte en person att värmländskan lät fin i Arvika och Exhärad, men väldigt ful i Munkfors och Karlstad.

De flesta personer som blev intervjuade försökte att undvika dialekten vid officiella tillfällen som vid intervjuer, debatter mm.

Ord folk brukar använda:

Gör bra (jätte bra)
Körv me brö
Sköj (roligt)
Gött (skönt)
Tölit (tråkigt)
Glint (halkigt)

Älskart (älskar det)
Dö (du)
Föggel (fågel)
Int (inte)


Vi själva känner igen oss i det som de intervjuade ungdomarna sa om dialekten. Även fast man inte använder så mycket värmländska ord och uttryck så hör man de ändå hela tiden runt omkring sig och det är sköj att använda de! När man åker till andra städer försöker vi att undvika den värmländska dialekten eftersom att alla kommenterar den och tycker att det låter roligt. Men även om man försöker undvika dialekten så hör ändå folk melodin i våra röster och kallar oss för bondefolk.